Difference between revisions of "Pjotr Kropotkin"

Revision as of 14:12, 14 May 2007

Template:anarkism Pjotr Aleksejevitj Kropotkin (Пётр Алексеевич Кропоткин), född 9 december 1842, död 8 februari 1921, var en rysk furste, naturforskare, agitator, revolutionär och anarkist.

Bland Kropotkins många litterära verk kan nämnas Inbördes hjälp i vilken han tar avstånd från darwinismens "kampen för tillvaron" och hävdar att det inte är konkurrensen utan solidariteten som är huvudfaktorn i evolutionen.

Namnet bör skrivas Kropotkin på svenska, men stavningen Krapotkin som ligger närmare det ryska uttalet har tidigare använts. Kropotkin och Bakunin hade det gemensamma att de både var söner till adelsmän i Ryssland. Kropotkin brukade kallas för anarkistfursten eller dylikt. En del ledande anarkister har en liknande bakgrund, bland annat italienaren Errico Malatesta.

Kropotkins levnadshistora

Peter Kropotkin föddes år 1842 i en välbärgad familj. Fadern hade ett palats i Moskva och en stor herrgård på landet - Kaluga. Familjen är stolta över sin härstamning som går att härleda ifrån rurikätten / de första tsarerna. Fadern Aleksej var pensionerad general - en känslokall man. Modern dog tidigt. Barnen uppfostrades av tjänarna och en fransk informator (denne gav inblick i den västeuropeiska jämlikhetstanken). Åtminstone två bröder fanns, varav mellanbrodern Alexander stod honom nära.

thumb|Peter Kropotkin år 1861, då han var 19 år gammal och bar pagedräkten.

Hösten 1857 sänds Kropotkin till pagekåren i S:t Petersburg, den finaste militärskolan i Ryssland. Han blir årskullens bäste elev och personlig page till Alexander II (Samma person som står som staty på Senatstorget i Helsingfors. Finland var tsarens favoritland när det gällde experiment med sociala ideer. Helsingfors fick ett nationellt universitet, samtidigt som man slog ner upproret i Polen.). Kropotkin skulle kunna från sin nya status göra en lysande karriär i tsarens tjänst, men inte... en episod om den finlandssvenska officeren som tar sitt liv, på grund av tsarens son Alexander III:es högfärd, skrämmer.

Tjugo år gammal lämnar Kropotkin huvudstaden och reser till östra Sibirien, som Ryssland nyligen har underkuvat, för att ta tjänst som statstjänsteman. Folk tycker att han är galen. Där stannar han i flera år, blir geograf och reser bland annat 8 000 mil i dittills outforskade områden för européerna. Han ritar om världens kartor, eftersom man inte visste inte vilka bergsområden som fanns där före Kropotkins besök i områdena. Sibirien var då en förvisningsort för bland annat socialister och polacker som nyligen gjort uppror. Kropotkin kommer i kontakt med revolutionära idéer.

1866 - Ett uppror bland polackerna. De försöker fly men slås ned av kosacker. Flera polacker mördas som straff. I protest lämnar Kropotkin tjänsten och skriver in sig på universitetet i S:t Petersburg. Under flera år är han upptagen av akademiska studier och geografiska arbeten.

thumb|En skiss över ett finländskt skär, gjord av Peter Kropotkin anno 1871. Den ingår i hans arbete om Finland och istiden, tryckt år 1876 i Sankt Petersburg.

1871 - reser till Finland för att forska om istiden, bättrar på sin svenska och besöker Sverige och Uppsala, där han bland annat träffar den finländska politiska flyktingen och upptäcksresanden Adolf Erik Nordenskiöld. Kropotkin blir erbjuden att få arbete som ryska geografiska sällskapets sekreterare. En viktig post i ett dåtida naturvetenskapligt samhälle. Kropotkin tackar nej, för vid sjösystemet Saimens ås förändras hans liv:

"Men under min resa till Finland hade jag tid till mitt förfogande. När jag i en finsk tvåhjulig kärra åkte över en slätt som ur geologisk synpunkt inte erbjöd någonting av intresse, eller när jag med släggan på axeln vandrade från en grusgrop till en annan, hade jag tillfälle att tänka, och mitt under detta onekligen intressanta geologiska arbete kretsade en idé, som långt starkare än geologin vädjade till mitt inre jag, ständigt i min hjärna..." (Ur "En anarkists minnen".)

Kropotkins far dör, arv väntar. Också möjlighet att tacka nej till jobb.

1872. Det politiska uppvaknadet har inletts. En process - nya idéer söks - reser till Schweiz, träffar ryska politiska flyktingar. - Åker upp till Jurabergen, träffar urmakare som är anarkister. (Bakunin hade också varit där.) Kropotkin blir anarkist:

"... men de jämlikhetsförhållanden jag fann bland Jurabergen, den tankens och ordets självständighet jag såg växa fram hos arbetarna och deras gränslösa hängivenhet för saken vädjade ännu starkare till mina känslor, och när jag lämnade bergstrakterna efter en veckas vistelse hos urmakarna hade mina åsikter om socialismen tagit fast form: jag var anarkist!" (Ur "En anarkists minnen".)

Han kommer hem samma år och blir aktiv i en hemlig politisk grupp, är ofta förklädd till en bonde i agitationssyfte.

Pjotr fängslas 1874 och spärras in i Peter-Paulfästningen.

1876 - Bruten hälsa, lever för sitt arbete om istiden i Finland. Sjukvistelse på ett annat fängelse, flyr därifrån till Vasa, där han kan ta sig över till Sverige och vidare till Oslo och England.

1877-1882 - Reser runt i Centraleuropa, deltar i möten, agiterar och skriver i press. Startar en känd anarkistisk tidning Le Révolte. Ryska myndigheter försöker göra hans tillvaro omöjlig. Under denna tid trodde Kropotkin, liksom många andra socialister, på den snara revolutionen - varje gång ett uppror startade - en katalysator för världsrevolutionen i Bakunins tecken. Boken "Erövringen av brödet" skapas - är egentligen artiklar från tidningen Le Révolte. Massor av sociologiska åsikter - dvs läran om samhället - och dess förändring. Härmed blir han också den sista stora anarkistiska teoretikern. Argumenten för anarkismen kommer fram i samtida material. Senare böcker som "Inbördes hjälp" och "Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle" är mer stöd för sina idéer som han lanserar under tidigt 1880-tal.

1882-1883 - Terroristdåd i Frankrike. Kropotkin, som ledande anarkist, fängslas och sitter i fängelse i tre år. Den vetenskapliga världen i Europa vill frisläppa honom. Som politisk fånge sitter han i ett "lyxigt" fängelse, men ändå drabbas han av malaria och skörbjugg.

1886 - Frisläpps och flyttar till England, stannar där i 30 år. Blir fenomenal trädgårdsodlare, skriver sina memoarer, samt "Inbördes hjälp" och "Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle". Men är inte mer utåt aktiv, enstaka möten och artiklar, många personliga möten - betraktas som en guru (kultstatus), motståndare mot tsarismen. Folk vallfärdar till honom, bl a svenskar som nationalekonomerna Gustaf Steffen och Gustav Cassel. Kropotkin skriver om franska revolutionen och den ryska litteraturen. Kropotkin betraktas som en mild typ och har gett anarkismen ett ansikte som folk i allmänhet inte var rädda för.

1914-1918 - "Good will": en gick kanske för långt när han började ta ställning i första världskriget för de allierade. Det ryska tyskhatet tog vid. Den internationella anarkismen hade splittrats vid krigsutbrottet. När rörelsens "grand old man" Kropotkin offentligt tog parti för de allierade mot den tyska imperialismen fick han många supporters i den egna rörelsen. Andra ställde sig på den italienske anarkisten Errico Malatestas sida, när denne protesterade mot Kropotkins ställningstagande och bröt med honom.

thumb|Peter Kropotkin i Haparanda år 1917.

1917 - lämnar England via Haparanda (enda vägen) till Ryssland (Petrograd), skriver hyllningsbrev till "den finländska arbetaren". De sista åren fram till 1921 tillbringar han i Ryssland. Lenin, som har börjat rensa ut anarkister, vågar inte ge sig på den internationellt kände Kropotkin. Men han har utfrysts av många anarkistkollegor efter uttalandet om första världskriget. Kropotkin tar dock igen sitt goda rykte genom att bombadera bolsjevikerna. Begravningen 1921 samlar ett åtta kilometer långt begravningståg, vilket går att läsa i Emma Goldmans minnen från Ryssland (Mina två år i Ryssland).

Ideologi

Kropotkins väg till anarkismen var att finna bot på Rysslands problem. Likt många av sin generation tillhörde han den så kallade intelligentian. Alla var de människor som motsatte sig det ryska tsardömet och alla sociala avarter som det födde. Många ur denna "intelligentia" var, i likhet med Kropotkin, barn till rikets makthavare. Men i motsats till de flesta generationskamrater hade Kropotkin personliga erfarenheter av att försöka genomföra av regeringen beslutade reformer i Sibirien under en autokrati som var strängt centraliserad till S:t Petersburg. De nedslående resultaten hade gjort honom till en övertygad motståndare till alla centraliserade styrelsesystem.

Detta var den främsta orsaken till hans orubbligt negativa inställning till marxismen i vilken han tyckte sig se fröet till en ny auktoritär och centraliserad stat, som var så mycket farligare än det gamla därför att den uppträdde i den demokratiska socialismens förklädnad. När Kropotkin senare blev en av den anarkistiska rörelsens främsta teoretiker försökte han forma om rörelsens ideologi, så att den tog ännu klarare avstånd från marxismen än tidigare. Trots sin djupa beundran för Bakunin förkastade han bestämt dennes kollektivistiska anarkism och konspiratoriska metoder som motsägande och föråldrade. Det gäller för anarkisterna, sade Kropotkin, att hävda sig på teorins område, att fastställa sitt ideal för framtidens samhälle och påvisa att detta ideal står i samklang med kulturens historiska framåtskridande.

Kropotkin har själv sagt att:

Där makten finns, där finns ingen frihet.

Det är en av de mest använda citaten ur hans hand och är kontentan av ett livs tankar. Det är intressant om man jämför det med två andra stora anarkisters återkommande citat; Proudhons "Egendom är stöld" och Bakunins "Lusten till förstörelse är också en skapande lust". Dessa citat säger en hel del om människorna bakom. Och av dessa tre står Kropotkin den svenska syndikalismen närmast.

Litteratur

Kropotkins verk:

• "Anarkism och modern vetenskap" (1982)
• "Kampen för brödet" (1899)
• "Inbördes hjälp" (1978)
• "En anarkists minnen" (1982),
• "Åkrar, fabriker och verkstäder i morgondagens samhälle" (1980)
• "Den ryska litteraturens historia" (1906)
• "Franska revolutionen 1789-1793, del 1 & 2" (1925-1926)

Ovan är några exempel ur Malmö stadsbibliotek samlingar år 1996, flera av dessa böcker fanns i äldre upplagor i magasinet, och andra mindre publikationer som hade getts ut på svenska saknades då i bibliotekets samlingar.

• George Woodcock och Ivan Avakumovic, Peter Kropotkin (1990)
• Martin A. Miller, Kropotkin (1976)

Externa länkar

Template:commons

Kropotkin, Pjotr Kropotkin, Pjotr Kropotkin, Pjotr Kropotkin, Pjotr Kropotkin, PjotrTemplate:stub