Still working to recover. Please don't edit quite yet.
Difference between revisions of "Emma Goldman"
m (robot Lägger till: da, eo, es, fr, id, it, ja, pl) |
|||
| Line 29: | Line 29: | ||
[[Kategori:Ryska anarkister|Goldman,Emma]] | [[Kategori:Ryska anarkister|Goldman,Emma]] | ||
| + | [[da:Emma Goldman]] | ||
[[de:Emma Goldman]] | [[de:Emma Goldman]] | ||
[[el:Έμμα Γκόλντμαν]] | [[el:Έμμα Γκόλντμαν]] | ||
[[en:Emma Goldman]] | [[en:Emma Goldman]] | ||
| + | [[eo:Emma Goldman]] | ||
| + | [[es:Emma Goldman]] | ||
| + | [[fr:Emma Goldman]] | ||
| + | [[id:Emma Goldman]] | ||
| + | [[it:Emma Goldman]] | ||
| + | [[ja:エマ・ゴールドマン]] | ||
| + | [[pl:Emma Goldman]] | ||
Revision as of 12:01, 6 October 2008
Emma Goldman, född 27 juni 1869 i Kaunas, Litauen död 14 maj 1940 i Toronto, var anarkist.
Emma Goldman var känd för sina anarkistiska texter och tal. Hon hade en viktig roll i utvecklandet av anarkismen i USA och Europa under första halvan av 1900-talet, är känd som en viktig feminist och spelade en betydande roll för pacifismen inom anarkismen tillsammans med Lev Tolstoj.
Hon växte upp i en judisk familj i Kaunas, som idag ligger i Litauen men som då tillhörde Tsarryssland. Vid tretton års ålder, flyttade familjen till den ryska huvudstaden Sankt Petersburg.
Som sjuttonåring emigrerade hon, med sin syster Helene, till Rochester, New York, USA (där deras äldre syster Lena bodde). Där arbetade hon under några år på en textilfabrik, och 1887 gifte hon sig med industriarbetaren Jacob Kershner. Efter Haymarketmassakern utvecklade hon sin anarkistiska syn och blev revolutionär. Som tjugoåring flyttade hon till New York och blev vän med Alexander Berkman och Hippolyte Havel.
Hon har berättat att hon alltid hade en bok i fickan "om hon skulle få tillbringa natten i häkte". Annars medförde hon vanligtvis sin symaskin, med vilken hon kunde förtjäna sitt uppehälle var som helst. Men hon var också en varm och sensuell person, inte någon asket. "Om jag inte får dansa så är det inte min revolution" skall hon ha sagt apropå detta.
Hon fängslades flera gånger tills hon, tillsammans med 248 andra anarkister, landsförvisades till Ryssland 1919. I samband med detta kallade J. Edgar Hoover henne för "en av de farligaste anarkisterna i Amerika".
I Ryssland mötte hon bland annat Vladimir Lenin, Maksim Gorkij, Pjotr Kropotkin och Aleksandra Kollontaj. Kropotkin ska ha sagt
till Emma att "bolsjevikerna har verkligen visat oss hur man inte ska göra revolution!" Besviken på statsbyråkratin och repressionerna lämnade hon landet efter ett par år, något hon skildrat i boken "My Desillusion in Russia".
Resten av sitt liv levde hon i exil i Europa och var aktiv i Spanska inbördeskriget, men dog i Kanada, då Europa stod i lågor under Andra världskriget. Hon ligger begravd inte långt från Chicago-anarkisternas grav, de som först satte hennes sinnen i brand.
Emma Goldman skrev sin självbiografi, "Anarkistiska minnen", åren 1928-1931 när hon bodde i det lilla fiskeläget Saint-Tropez i södra Frankrike. Boken utkom i svensk översättning i Göteborg 1989.
