Difference between revisions of "Lars Larsen"

Revision as of 14:13, 11 October 2012

Lars Larsen, född 9.8.1984, är en anarkoprimitivistisk poet och kristen teolog av protestantisk, radikalpietistisk karaktär. Han är norrman, född och uppvuxen i Finland. Hans teologi är inspirerad av [1]Emanuel Swedenborg och särskilt Sadhu Sundar Singh.

Våren 2006 avbröt han sina studier vid Åbo Akademis teologiska fakultet, för att leva som luffare och hemlös. Han flyttade till Stockholm, och verkade där några år som poet och trubadur, boende i tält och jordhålor, i en frivilligt vald hemlöshet, främst i Franciskus av Assisis och Sadhu Sundar Singhs fotspår.

Han blev 2008 bekant i flera svenska medier som "munken", p.gr.a. att han iförd munkkåpa avbröt ett tiotals gudstjänster i frikyrkorna, med förbannelser över den västerländska livsstilen. Han har även starkt influerats av radikalpietisten Lars Ulstadius, som gjorde något liknande i Åbo Domkyrka 1688.

Hans starkt civilisationskritiska livssyn sammanfattas i det han kallar för "Djurism" eller "Paradisism", som är en sorts kristen anarkoprimitivism, bara ännu radikalare än den John Zerzan & co. företräder. Han menar att vi bör lägga ner den teknologiska civilisationen, avgå från vårt exploaterande herradöme över naturen och djurriket, och återvända till det Edens paradis och den Adams och Evas livsstil som vi hade alldeles i början av vår historia. Medan anarkoprimitivismen förordar en återgång till stenålderns jägar- och samlarlivsstil, kritiserar djurismen dödandet och användandet av arbetsredskap som det avgörande felsteget i vår historia. Vi bör följa de fredliga (obs! inte rov-) djurens Jesuslika exempel, främst lammens och de tama hundarnas. Därav beteckningen "djurism". De domesticerade fredliga djuren har en änglatjänst inom mänskligheten idag, och är hjältar och trosmartyrer värda efterföljelse.

Lars har genomgått en rad radikala förvandlingar sedan han blev hemlös 2006, med avfall från sin radikalpietistiska kristna tro, samt perioder inom New Age och sufisk Islam. Han har även haft många psykoser, bl.a. en Jesuspsykos, där han trodde han var Jesus reinkarnerad. Han har genom alla dessa faser älskat Jesus från Nasaret, och hans nuvarande teologi är starkt kristocentrisk (Jesus är Gud själv i modalistisk mening) och nytestamentligt förankrad.

Hans teologi har varit mycket apokalyptisk, och han hoppades t.ex. att Jesus skulle återvända 11.11.2011, ett datum han klottrade på en mängd väggar i Sverige, särskilt Stockholm och St. Klara kyrka. Förhoppningen gick inte i uppfyllelse, och han upplevde ett psykiskt sammanbrott p.gr.a. detta. Men han har återkommit till hälsa, och hans nyaste apokalyptiska skrifter (två miniböcker till lärare vid teologiska fakultetet i Åbo) fokuserar på kyrkohistorien, där han menar att Guds Ande lämnade västvärlden år 1929, p.gr.a. att de kristna böjde sig för modernismen och teknologin. Han menar också att Benjamin Cremes messiasgestalt "Maitreya", som stod fram i London 1977, är den sista stora Antikristen innan Jesus kommer tillbaka, den Antikrist som de kristna förlagt till den allra sista tiden.

Följande huvudskrifter finns att läsa på nätet:

Djurisk teologi. Paradisets återkomst. 2010 (Lars har tagit avstånd idag från många New Age- element i denna bok, såsom reinkarnation, förnekelse av Jesu uppståndelse och Jesu gudom, polyamori, synen på andevärlden osv. Den är dock en god introduktionsbok till de stora, bärande temana i hans teologi: kristen anarkoprimitivism, radikalpacifism, bokstavlig efterföljelse av bergspredikan, samt universalism, allas slutliga frälsning)

Handbok för nutida skogsbohemer, 2007

Över floden mig. Diktsamling (Tidskriften Deltas förlag 2007)

Trädet. Diktsamling 2007

Kristna dikter och psalmer, 2007

Nationalromantiska sånger till Sverige, 2007

Gråt. Diktsamling 2007