Anarko-primitivism

Anarkoprimitivism är en civilisationskritisk strömning i samtiden, som skiljer sig från anarkismen i det att den inte bara kritiserar maktstrukturer, utan förordar ett återvändande till stenåldern och djurriket (djurism). Medan anarkismen ofta inte är teknologikritisk, är anarkoprimitivismen starkt emot avancerad teknologi, som den menar alienerar oss från verkligheten. Stenålders-anarkoprimitivismen är dock inte emot teknik om därmed menas redskap, då den anser jägar-och-samlar-livsstilen som den ideala, och där är det tillåtet med jaktredskap. Djurismen däremot, är en radikaliserad form av anarkoprimitivism, som anser att själva användandet av jaktredskap alienerar oss från den jaktverklighet som alla djuren delar, och som är en slags lek på lika villkor.

Den ledande anarkoprimitivistiska filosofen i samtiden är John Zerzan från USA. Han är en relativt radikal anarkoprimitivist, då han vill avskaffa själva det symboliska tänkandet, till förmån för en mer direkt kontakt med verkligheten, som vi delar med djuren. Han är också emot alla former av domesticering av naturen, både i form av husdjur och i form av jordbruk/trädgårdsskötsel. Han menar att människan domesticeras i samma takt som hon domesticerar andra arter. Zerzan är också emot arbetsfördelning, vilket han menar leder till patriarkalism.

Stenålders-anarkoprimitivismen är den vanligaste formen av anarkoprimitivism. En liten fåra utgörs av "Djurismen", som också kallas "Paradisism", och vars företrädare inte brukar tillhöra den virtuella offentligheten. Denna fåra menar att vi bör skrota hela vår åtskillnad från resten av djurriket, och gå tillbaka, inte till jägar-och-samlar-stadiet, utan till apstadiet, vårt yttersta ursprung, vår paradisiska tillvaro. Den mest kända företrädaren för denna inriktning är teologen och bloggaren Lars Larsen, också kallad "munken" i offentlig media.