Namnsdag

En persons namnsdag är den dag som enligt almanackans namnlängd är tillägnad personens förnamn.

Äldre namnsdagsfirande

Seden att fira namnsdag uppstod i den tidiga kristna kyrkan närmast i syfte att minska betydelsen av födelsedagsfirandet, vilket uppfattades som en hednisk och okristen rit. Att fira dopdag och namnsdag ansågs lämpligare än att fira den dag man fötts "till det av arvssynd belastade jordelivet".

De tidiga namnlängderna var huvudsakligen en lista över helgon och martyrer, och namnsdagarna firades mer till deras ära än för en enskild person. Varken namnsdagsfirande eller födelsedagsfirande hade under medeltiden någon stor betydelse i Skandinavien, och de tidigaste exemplen på firandet av namnsdag i Sverige är från 1600-talet, och då främst inom de högre stånden. Betydelsen av det personliga namnsdagsfirandet har därefter varierat mycket i olika delar av landet (mindre vanligt i sydvästra Sverige) och i olika sociala kretsar (vanligare i städer och borgerlig miljö).

Till en början fanns ingen enhetlig namnlängd, men 1747 fick Kungliga Vetenskapsakademien ensamrätt att ge ut almanackor, och två år senare kom en almanacka med den första officiella svenska namnlängden ut. Almanackor var populära, och utgivandet av dessa var ett sätt att finansiera akademiens verksamhet. Den första namnlängden var starkt präglad av det gamla katolska helgonfirandet, men så småningom tillkom fler icke-religiösa namn av vilka dock många ströks igen i 1797 års utgåva.

1901 års namnsdagslängd

I slutet av 1800-talet började den gällande namnlängden anses föråldrad, och 1899 fick en kommitté, med bl.a. ledamöter från Svenska Akademien, i uppgift av riksdagen att ta fram en ny mer tidsenlig (och svensk) namnlängd. Den nya namnlängden blev klar året därpå och började gälla fr.o.m. 1901. Den innebar en stor förändring jämfört med tidigare - ca 150 av de gamla helgonnamnen hade strukits, 28 hade ändrats, och 177 nya namn hade tillkommit. Antalet kvinnonamn ökade från 79 till 134. En del namn ändrades genom att de gamla latinska formerna försvenskades, exempelvis byttes Sixtus mot Sixten. I enlighet med tidens anda hedrades en del berömda svenskar genom att namnet flyttades till deras födelse- eller dödsdag: Baltsar flyttades till 29 maj, Baltzar von Platens födelsedag, och Sten hamnade på Sten Sture den äldres dödsdag 14 december. En viss lekfullhet och humor kan också spåras i denna namnlängd: Den gamla korsmässodagen, 14 september (det fanns en sådan den 3 maj också), fick namnet Ida (syftande på dikten Kors på Idas grav), Börje ersatte Primus den 9 juni, och Jungfru Marie Obefläckade Avlelse den 8 december blev Virginia, etc. 1901 års namnlängd kom att kritiseras, bl.a. för att man tyckte den var för modern, och senare också för att man missade många vanliga namn, såsom Johan och Marie, och att det fanns fler mansnamn (60%) än kvinnonamn.

Ändringar under 1900-talet

Av kommentarerna till 1901 års namnlängd framgår att kommittén hade räknat med att den skulle undergå successiva revideringar, men bara tre ändringar kom att göras innan namnsdagslängden släpptes fri på 1970-talet:

1. Efter unionsupplösningen 1905 byttes Nore på 4 november till Sverker
2. 1907 ändrades Estrid på 27 november till Astrid (efter prinsessan Astrid född 1905)
3. 1934 ändras Kasper på 20 oktober till Sibylla (efter prinsessan Sibylla)

1936 och 1944 tog riksdagen på nytt upp frågan om en reform i almanackans namnlängd, men trots att ärendet andra gången blev godkänt av riksdagen, kom det att bordläggas av regeringen och lämnas utan åtgärd.

1972 förlorade vetenskapsakademien sitt privilegium, och det blev fritt för var och en att publicera sina egna almanackor och namnlängder. Så skedde också, och under en tid rådde en viss anarki på området. 1986 lyckades dock almanacksförlagen ena sig kring ett förslag från Esselte med tre namn på varje dag, vilket kom att bli standard under några år. Första namnet var där samma som i den gamla almanackan. 1993 reducerades namnlängden till två namn per dag, men kritiken mot dessa båda längder var hela tiden stor från många håll. Bl.a. kritiserades den för att mer satsa på kvantitet snarare än kvalitet, och att namnens placering var tämligen godtycklig och skiljde sig i onödan från den gamla namnlängden. (I 1993 års längd fanns inte alltid 1901 års namn kvar på sin ursprungliga plats.) Under en tid återinförde därför Svenska Akademien 1901 års namnsdagslängd.

2001 års namnsdagslängd

I juni 1996 kallade Svenska akademien till ett möte i syfte att få ordning på den förvirring som rådde på området. En arbetsgrupp bildades, och i oktober 1998 enades man slutligen om ett nytt förslag som började gälla fr.o.m. 2001. Denna namnlängd är tänkt att gälla i 15 år varefter det på nytt är dags att se över den.

En hel del möda lades ned på att hitta seriösa principer för namnen i 2001 års namnlängd:

• Både en-, två- och trenamnsdagar ska kunna förekomma.
• Namnlösa dagar från 1901 års almanacka förblir namnlösa (med några undantag - Trettondedag jul och Värnlösa barns dag - tidigare Menlösa barns dag).
• Viktiga kyrkliga och folkliga dagar som är knutna till vissa namn bör om möjligt förbli ennamnsdagar.
• Flyttning av namn jämfört med 1901 års längd bör undvikas.
• Smeknamn bör inte finnas med.
• Hänsyn bör tas till namnens användningsfrekvens.

När det gäller sammanföringen av flera namn på samma dag har man försökt följa dessa regler:

• En manlig och motsvarande kvinnliga form av samma namn.
• Namnen har helt, eller i vissa delar, samma eller liknande språkhistoriska ursprung.
• Namnen har ungefär samma betydelse.
• Det finns ett kulturhistoriskt (oftast bibliskt) samband.
• Namnen kommer ursprungligen från samma främmande språk eller språkgrupp.

Namnsdagsfirande utanför Sverige

Av de protestantiska länderna är det bara Sverige och Finland som i någon större utsträckning firar namnsdag. I Finland har man en stark tradition av namnsdagsfirande och byter namnlängden med ca 5 års mellanrum för att hela tiden få med så stor del av befolkningen som möjligt. I Norge har på senare år namnsdagsfirandet ökat, medan man i Danmark håller fast vid den gamla helgonkalendern och aldrig i någon större utsträckning firat namnsdag. Namnsdagsfirandet kom i de protestantiska länderna ofta att ses som en katolsk sedvänja och upphörde i praktiken därmed. I de katolska länderna bygger namnlängderna fortfarande på en lista som utges av Vatikanen, den s.k. Calendarium Romanum Generale. Irland tillhör dock de länder där namnsdagsfirandet aldrig fått något fotfäste. Inom den ortodoxa kyrkan har namnsdagsfirande i allmänhet varit populärt, och Grekland är ett av de mest namnsdagsfirande länderna i Europa. I Östeuropa kom kommunismens närvaro att undertrycka namnsdagsfirandet, och i Sovjetunionen togs namnsdagarna bort ur almanackorna. Efter Sovjetunionens upplösning har bruket återuppstått men inte fått någon större omfattning.

Se även

• Mansnamn
• Kvinnonamn
• Lista över namnsdagar (hela året)
• Lista över namnsdagar i alfabetisk ordning
• Lista över namnsdagar i datumordning

Externa länkar

• www.stjarnhimlen.se/ndag/namnsdag.html - Svenska namnsdagar - en föreckning över svenska almanackans innehåll genom tiderna.
• www.scb.se/templates/Standard____31245.asp - Statistik från SCB: Namnsökning. Hur många heter...
• www.svenskanamn.se/main.asp - Svenska Namn - frekvenser och förklaringar
• www.breviary.net/martyrology/martcal.htm - Romerska martyrologium
• www.chd.dk/cals/index.html - CHD Calendars from Illuminated Manuscripts - dansk samling med medeltida kalendrar
• Nordiska Kalendrar - ett litet freewareprogram med namnsdagar och helgdagar för de nordiska länderna från 1200-talet och framåt.
• Behind The Name - Site på engelska om namns ursprung