Lars Larsen

Lars Larsen (munken), född 9.8.1984 i Kyrkslätt, Finland, är en anarkoprimitivistisk poet och miljöaktivist.

Han är norrman, född och uppvuxen i Finland. Hans föräldrar växte upp i sekten Smiths Vänner, som han bröt med i tidig ålder.

Våren 2006 avbröt han sina studier vid Åbo Akademis teologiska fakultet, för att leva som barfota luffare och hemlös. Han flyttade till Stockholm, och verkade där några år som poet och trubadur, boende i tält, tipi och små hyddor, i en frivilligt vald hemlöshet, främst i Franciskus av Assisis och Sadhu Sundar Singhs fotspår.

Han blev 2008 bekant i flera svenska medier som "munken", då att han iförd självsydd munkkåpa avbröt ett antal gudstjänster i frikyrkorna, främst pingstkyrkan, med förbannelser över den västerländska livsstilen. Han har förvisso starkt influerats av radikalpietisten Lars Ulstadius, som gjorde något liknande i Åbo Domkyrka 1688.

Lars gick i början av 2015 ut på nätet med att han har blivit ateist.

Lars har med sin bok "Djurisk teologi" (Titel förlag 2010) givit upphov till en ideologi kallad "Djurismen", en radikaliserad form av anarkoprimitivism, som går ut på att vi måste återgå, inte bara till stenåldern, utan till vårt yttersta ursprung i djurriket, och bli ett djur bland andra djur, jämlike med de andra djuren.

Lars Larsens blogg: För naturens skull. Skogsmannen Lars Larsen funderar.

Lars Larsens andra blogg: Varför jag inte tror på Gud. En ateists funderingar