Göteborgshändelserna

EU-toppmötet i Göteborg hölls 15 – 16 juni 2001. I samband med detta kom amerikanske presidenten George Bush på besök 14 juni. Dessa internationella möten ledde till omfattade protester. Tillsammans kallas det som skedde för Göteborgshändelserna.

De största protesterna var organiserade av tre breda nätverk:

• Ett lokalt med namnet Bush not welcome som protesterade mot USA:s politik.
• Ett nationellt kallat Nätverket Göteborg 2001 som krävde att Sverige skulle säga upp sitt medlemskap i EU och inte heller ansluta sig till EMU.
• Ett internationellt kallat Göteborgsaktionen 2001 för ett annorlunda Europa.

Det fanns också ett brett iranskt nätverk och ett mindre samarbete som arrangerade Antikapitalistmarschen samt ickevåldsnätverk och Reclaim the Streets grupper som ordnade olika aktioner och gatufester. Totalt samlades enligt polisen 50 000 demonstranter i Göteborg. De demonstrerande organisationerna var med och organiserade åtta större internationella konferenser. Det största arrangemanget var Fritt forum som fick 25 000 besökare. Antalet delegater på EU-toppmötet var 1142, deras följe cirka 9500 och antalet medierepresentanter cirka 2000. Toppmötet bevakades av 2500 poliser.

Bakgrund

Det var första gången Sverige var ordförandeland för EU. Det var också första gången en amerikansk president besökte landet. Detta för att delta i ett EU-USA-toppmöte. För att påverka politiken planerade olika folkrörelser seminarier, demonstrationer och protester.

Den särskilda politiska bakgrunden till protesterna i Göteborg bestod av tre samverkande faktorer. EU-kritik och motstånd mot medlemskap i EU var starkare i Sverige än i något annat medlemsland. En annan faktor var att protester vid toppmöten mot globaliseringens negativa effekter och nyliberalism hade ökat i styrka efter EU-toppmötet i Amsterdam 1997 där många svenska rörelser deltog och WTO-mötet i Seattle 1999. Ytterligare en faktor var protester mot USA:s krigs- och miljöpolitik där opinionen i Sverige ofta också är mer kritisk än i andra västländer.

Förberedelser

Beslutet om att förlägga EU-toppmötet till Göteborg kom våren 1997. Därmed började de officiella svenska förberedelserna för EU-ordförandeskapet som beräknades kosta 1 miljard kronor varav 315,6 miljoner för polisens bevakning och innefattade sammanlagt 80 EU-möten i Sverige. Inför EU-toppmötet i Amsterdam i juni 1997 deltog arbetslöshetsföreningar, Miljöförbundet Jordens Vänner och Syndikalisterna i en Europamarschen mot arbetslöshet genom Sverige som startade i utkanterna av Europa och sammanstrålade under EU-toppmötet i Amsterdam. Denna Europamarsch återupprepades sedan varje år och blev utgångspunkt för internationellt samarbete också inför toppmötet i Göteborg. I Amsterdam fanns också ett samarbete mellan folkrörelser som organiserade en demonstration vid Europamarschen avslutning och med stort stöd av kommunen ordnade konferenser och inkvartering. På plats i Amsterdam var också en representant från Göteborgspolisen som var där i studiesyfte.

Hösten 1998 tillsatte Rikspolisstyrelsen en EU-förberedelsegrupp med Håkan Jaldung från Polismyndigheten i Västra Götaland som ordförande. Gruppen kom att kännetecknas av motsättningar mellan Jaldung och övriga ledamöter kring var ansvaret för samordning skulle ligga och Säkerhetspolisens roll.

I december efter de våldsamma protesterna vid EU-toppmötet i Nice förklarade statsminister Göran Persson att han önskade dialog med motdemonstranterna. Samtidigt planerade polisen för fördubblade insatser. Under våren visades större intresse för folkliga aktiviteter i Göteborg. Fritt forum och NGO-forum fick ökat stöd från offentliga medel medan regeringens dialog med motdemonstranterna dröjde. I januari hade Attac bildats och fick snabbt gensvar för sina krav på global rättvisa. I januari fick också Göteborgs Ickevåldsnätverk stor uppslutning på sina möten inför toppmötet. Andra hade planer på att ordna Reclaim the streets gatufester medan Vita overallerna planerade att med ickevåld men med skyddsutrustning tränga sig så nära och helst in på toppmötet i protest mot att EU stänger flyktingar ute. Antifascistisk aktion diskuterade en blockad av toppmötet. Ytterligare ett initiativ var att ordna Antikapitalistmarschen. Den skulle vara en vanlig demonstration där alla kunde delta som skulle komma så nära toppmötet som möjligt för att framföra sina protester. Försök att få de större demonstrationsnätverken med på dessa initiativ avvisades.

I början av året blev det också klart att USA:s president skulle besöka Göteborg i anslutning till EU-toppmötet. Det blev motiveringen för att starta ytterligare ett nätverk med det enda syftet att ordna en demonstration Bush not welcome. Attac anslöt sig till nätverket och började samarbeta med Göteborgsaktionen kring kraven mot EU och att göra offentlig sektor och miljö till handelsvara.

21 april anordnades en demonstration med 2 000 deltagare i samband med ett möte för EU:s finansministrar i Malmö. Polisen som hade 1 000 man till sitt förfogande attackerade demonstrationen utan föregående större incidenter eller bråk. 266 deltagare omhändertogs och flera av demonstranterna fick en våldsam behandling av polisen. Deras ingripande mötte stark kritik från demonstrationsledningen och flera andra håll.

Ingripandet sade vara en fingervisning av vad som kunde väntas i Göteborg. Misstänksamheten mot polisen betydligt större och antydningar om nödvändigheten att gå längre än till ickevåld började spridas mer. Känn ingen sorg för Göteborg stod på en affisch med jättegorillan King Kong som illustration. Splittring började uppstå mellan olika ickevåldsnätverk som bildats inför toppmötet. Allt färre deltog i Göteborgs ickevåldsnätverks planer för att i samverkan med polisen genomföra olika civila olydnadsaktioner.

Justitieminister Thomas Bodström sökte en lösning på kritiken genom att förorda polisen att märka sina hjälmar så att enskilda polismän som begick övergrepp skulle kunna identifieras. Demonstrationstillstånd i Göteborg blev till slut klara ett år efter att den första ansökan lämnats in. Ickevåldsnätverket och Antikapitalistmarschen fick inte tillstånd för sina aktioner och demonstration men hade istället fortlöpande dialog med polisen för att upprätthålla ett tätt samarbete. Polisen upprättade en psyko-taktisk enhet efter mönster från USA som skulle ha fortlöpande kontakt med de demonstrerande organisationerna. Jaldung är väl insatt i amerikanska förhållanden efter att över 40 gånger varit på utbildning i landet. I USA använde sig också polisen av en ny proaktiv taktik vid toppmöten genom att storma lokaler där aktivister befinner sig före demonstrationer ska ske. Regelbundna möten ordnades också mellan företrädare för kommunen, polisen och demonstrationsarrangörerna för en dialog kring praktiska frågor. Kommunen ställde upp med skolor för inkvartering där också konferenser och informationscentral kunde ordnas på de som var mest centralt belägna.

Attac och demonstrationsnätverken fick också till stånd kontakter med regeringen som mynnade ut i att en dialog skulle hållas med företrädarna för demonstranterna och regeringen på onsdagen före toppmötet samt en dialog på fredagen mellan olika internationella företrädare för folkrörelser och EU-politiker via länk från Fritt forum till Mässan.

Hotbilder

Under våren ansåg SÄPO att det var de stora demonstrationerna som kunde bli våldsamma. Särskilt den internationella ordnad av Göteborgsaktionen där Europamarschen ingick. I slutet av maj föreföll det dock som hotbilden hos demonstrationsnätverken och kontaktpolisen blev likartad. Det var mindre aktioner eller blockader runt Mässan som nu ansågs farliga. Dessan aktioner ansågs möjliga för polisstyrkan att kontrollera. Någon hotbild om att polisen kunde storma möteslokaler och inkvartering före toppmötet fanns inte. Kunskapen om att denna metod använts i USA var ännu inte spridd. Efter polisens attack mot en bred stor demonstration i Malmö ökades oron för att samma taktik skulle användas mot demonstrationer i Göteborg. En ytterligare hotbild var att nazister och andra främlingsfientliga grupper skulle attackera eller registrera demonstranterna. Detta användes som skäl för en del demonstranter att maskera sig. Alla de stora demonstrationsnätverken förordade att demonstranterna inte skulle maskera sig men bara Nätverket Göteborg 2001 kunde tänka sig ett förbud.

Polisens interna hotbild riktade sig både mot demonstrationer, civil olydnad, symboliska aktioner och direkta aktioner. Fokus låg på fredagen 15 juni medan för lördagen rapporterades planeringen att vara inställd på lugn. Torsdagen sågs till en början inte heller som en dag med möjliga problem men blev till slut innefattad i en allmän bild av risk för upplopp i centrum. Det som konkret oroade polisen var en planerad inträngningsaktion med vita overaller-aktivister och blockader vid EU-toppmötets början och Reclaim the Streets festen.

Händelseförloppet

Upptakt

Redan under veckan före toppmötet ordnades flera aktioner och konferenser. Ickevåldsnätverket ordnade ett tältläger nära entrén till Mässan där EU-politikerna skulle samlas. De avhystes av polisen tisdagen 12 juni. 39 personer omhändertogs. En Reclaim the Streets fest ordnades också. Även här var kontaktpolisen närvarande och övertygade bilister om att ta en annan väg. Gatufesten kunde sedan fortsätta och avslutas utan problem.

I massmedia trappade dock ordningsmakten upp spänningen. Göteborgspolisen uppgav att dansk polis beslagtagit vapen vid husrannsakan av ett ockuperat hus i Köpenhamn, framförallt 100 molotovcocktails, som påstods skulle användas i Göteborg. Massmedia berättade också att granatkastare skulle användas mot toppmötet och när det avslöjades som felaktigt kom nya lika felaktiga nyheter om att aktivister hade en vapengömma i skogen. Fem danskar greps och allvaret i situationen betonades av att sekretessen gjordes större än efter mordet på Olof Palme. I den lägenhet där danskarna befann sig fanns slangbomber, en sorts kraftiga smällare som kan användas för att skrämma hästar samt smörsyra som luktar mycket illa.

Planeringen för motkonferensen och flera andra möten fick också problem. Aulan på Hvitfeldtska gymnasiet kunde inte användas meddelade skolan veckan före toppmötet. Argumentet var att en tavla målad av Carl Larsson kunde komma till skada. Det som skulle bli den främsta samlingsplatsen under toppmötesdagarna skulle inte kunna användas vilket skulle leda till stora bekymmer. Skälet föreföll obegripligt då någon sådan form för skadegörelse inne i lokaler där internationella folkrörelsemöten hållits inte var kända för någon. På tisdag hade skolan helt bytt ståndpunkt. Nu blev alla konferenser och möten tillåtna på Hvitfeldtska. Här öppnade nu också den första inkvarteringen för alla demonstranter som kom tidigt till Göteborg.

Många folkrörelsemöten startade redan på tisdag 12 juni. På Handelshögskolan samlades mer än hundra talare varav flera aktivister, ministrar och en EU-kommissionär på en tredagars miljö- och solidaritetskonferens. Konferensens budskap kritiserade EU:s och USA:s hållning i WTO förhandlingarna. På Pusterviksteatern samlades fackliga aktivister från hela världen och antirasister från hela Europa på UNITED:s konferens och Antirasistisk forum. Onsdagen 13 juni inleddes Göteborgsaktionens femdagars motkonferens med temat Makten över resurserna – hur kan arbetare, bönder och miljörörelse samarbeta för att konfrontera dagens ohållbar samhällsordning. Medverkande var Dot Keet från Sydafrika och skuldavskrivningsnätverket Jubilee South, en representant för fackföreningen Gefont i nepal, Norges Bonde- og Småbrukarlag, Natur og Ungdom i Norge och antikärnkraftsrörelsen i Tyskland.

Onsdag 13 juni hölls också dialogen mellan demonstrerande organisationer och regeringen. De teman som togs upp var global rättvisa, EMU, sociala frågor, fackliga rättigheter, Schengen, frågan om Sveriges uträde ur EU och EU:s militarisering. Från regeringens sida deltog Göran persson, vice statsminister Lena Hjelm-Wallén, miljöminister Kjell Larsson samt handelsminister Leif Pagrotsky. Arrangörer för mötet var Göteborgs stad tillsammans med demonmstrerande organisationerna som också hade reprsentanter med i dialogen; Attac, Miljöförbundet Jordens Vänner, Göteborgsaktionen, Nätverket Göteborg 2001, Syndikalisterna och Socialistiska partiet.

Samma dag inleddes också Göteborgsaktionens motkonferens på temat Makten över resurserna och frågan hur kan arbetare, bönder och miljörörelse samarbeta för att konfrontera dagens ohållbara samhällsordning med deltagare från Sydafrika, Nepal, Norge och Tyskland i panelen.

Torsdagen 14 juni

Hvitfeldtska gymnasiet

Bakgrund

Händelserna vid Hvitfeldtska gymnasiet är det som många demonstranter, men senare även Högsta Domstolen och Rikspolisstyrelsen utvärderingsgrupp, anger som en utlösande faktor till kravallerna i Göteborg.

Enligt polisens utvärdering så gav "en samlad bedömning av underrättelser och spaningsiakttagelser vid handen att brottslig verksamhet pågick på Hvitfeldtska gymnasiet.", och 21.00 på onsdagen beslöt chefsåklagaren att tillåta en husrannsakan. De händelser som låg till grund för beslutet var enligt polisen att en polispatrull på rutinuppdrag på Hvitfeldtska blivit omringade av demonstranter i en situation de upplevde som "mycket hotfull"; att demonstranterna hade placerat vakter vid ingången till skolan för att hindra obehöriga från att komma in; att polisen observerat män som burit stenar, byggnadsmaterial och hönsnät till skolan; och att ett antal personer som polisen kontrollerat uppgav att de bodde på Hvitfeldska.

Klockan 11 anlände amerikanske presidenten till Landvetter. Samtidigt inringade polisen Hvitfeldtska gymnasiet där över 600 personer blev instängda, varav många fortfarande sov. Först bildas poliskedjor på skolgården, sedan ställs 200 fartygscontainrar upp runt skolområdet och bildar en mur som var svår att ta sig över. Polisen och åklagaren som fattade beslutet om åtgärden kvällen innan, påstår att detta inte varit planerat sen en längre tid tillbaka. Något som många misstror på grund av det jobb som måste ha legat bakom planeringen av muren.

De första timmarna släpptes ingen ut eller in genom polisens avspärrningar, och visitationer utfördes av dem som var i närheten. Inte heller journalister fick komma närmare än något kvarter från skolan. Alla motkonferensens program och många andra möten på skolan fick ställas in och den informationscentral och sjukstuga samt matbespisning för tusen personer som var på väg att inrättas där fick stänga.

Vid tolvtiden höll polisen en presskonferens där kommenderingschef Håkan Jaldung meddelade att "nästan alla är misstänkta för förberedelse av olika brott, som skadegörelse och grov misshandel". Det fanns inte vid den här tidpunkten några rapporter om egentliga våldsamheter inne på skolan.

Förhandlingar

Stormöten hölls på skolgården sedan polisen dragit sig tillbaka till containermurarna. Samtal fördes mellan polisens dialoggrupp och representanter för olika organisationer, bland annat Attac, Miljöförbundet Jordens Vänner, och Socialdemokraterna. Runt tretiden var det möjligt för demonstranter att lämna skolan om de gick med på kroppsvisitation. Mellan 150-200 personer lämnade skolan.

Många demonstranter som befann sig på skolområdet har beskrivit att de befann sig i strid med polisen, men kände hopp om en fredlig lösning och att förhandlingarna med polisens kontaktgrupp skulle ge resultat. Men dialoggruppens förhandlingsmandat drogs vid 17-tiden in av polisledningen, delvis på grund av oroligheterna, och delvis för att samtalen "dragit ut på tiden". Enligt SVT:s program Uppdrag Granskning hade man då varit mycket nära att nå en lösning.

Utbrytningsförsök

Kring 17-tiden valde många av demonstranterna att försöka bryta sig ut från området, för att undgå risken att bli gripna och för att kunna delta delta i demonstrationen mot Bush. Personer ur de Vita Overallerna valde att leda ett utbrytningsförsök genom att försöka pressa sig ut genom en av polisens avspärrningar. Poliserna höll stånd och svarade sedan med en framryckning med ridande polis mot skolan, där de möttes de av stenkastning. Flera personer ur de Vita Overallerna skadades.

Ett femtontal personer lyckades lämna skolan och klättra över containermuren för att ansluta sig till de tusentals demonstranter som samlats utanför.

Avslutning

Från 18.30 till 3 på natten transporterade polisen bort resterande personer från skolan och förde dem till häkte. Sammanlagt greps cirka 450 personer. Endast 160 av dessa hann höras under natten, varav 89 personer anhölls. Resten släpptes under dagen, efter att ha blivit identifierade.

Kl 00:30 på natten till fredagen genomförde polisen den beslutade husrannsakan. Man fann inga vapen, men i kemisalen fann man ämnen som kunde användas för bombtillverkning.

I fortsättningen höll man skolan/konferenscentret stängt tills toppmötet avslutats. Officiellt avslutades polisinsatsen på lördagen vid 12-tiden.

Efteranalys

Efter fem års forskning och intevjuer har Hans Abrahamsson, fredsforskare på Göteborg Universitet och medlare i demonstranternas kontaktgrupp under EU-toppmötet, kommit fram med uppgifter som tyder på att avspärrningen av Hvitfeldtska gymnasiet baserades på information från amerikanska Secret Service, vilka några månader tidigare varit såpass oroade över president Bushs säkerhet att de övervägde att ställa in hela besöket. Abrahamsson menar i sin rapport, som bland annat bygger på intervjuer med dåvarande ansvarige chefen i SS, att Hvitfeldtska gymnasiet, långt innan toppmötet börjat, planerats som en "fälla" för demonstranterna, för att se till att eventuella oroligheter skulle inträffa där och inte i närheten av president Bush. Av Abrahamssons bok och av den friande domen av polischefen Jaldung framgår, att det också fanns EU-åklagare på plats som medverkade i besluten kring Hvitfeldstska.

Irandemonstration

En av de större demonstrationerna under toppmöten startade redan kl 12 på torsdagen. Den organiserades av en bred koalition iranska organisationer med Iranska kvinnor som den organisation som sökt tillståndet. Ungefär 10 000 demonstrerade enligt polisen mot regimen i Teheran.

Amnestymöte mot dödstraff

På ett möte mot dödsstraffet ordnat av Amnesty deltog justitieminister Thomas Bodström. På ett torg riktade Bodström hård kritik mot den amerikanska dödstraffpolitiken med skälet att ”ett samhälle inte får bäras av hämndkänslor.” Detta samtidigt som den främste företrädaren för denna dödstraffpolitik kommit på besök till Sverige som sittande amerikansk president efter att som guvernör i Texas skrivit under mer dödsdomar än någon annan i USA.

Bush not welcome

En ännu bredare koalition organiserade nästa demonstration som samlades 17.30 i centrum för att tåga mot Götaplatsen. Någon gemensam plattform utöver avståndstagande till USA:s politik fanns inte. Men i tal och på banderoller riktade sig demonstrationen mot USA:s klimatpolitik, dödstraffet och imperialistiska krig för att komma åt olja. Enligt polisen deltog 15 000 i demonstrationen. 500 kunde inte delta då polisen inringat många demonstranter på Hvitfeldtska gymnasiet. Det pågående polisingripandet mot Hvitfeldtska gymnasiet orsakade kraftiga spänningar bland demonstranterna. Några lämnade tåget under demonstrationen för att delta i protesterna utanför skolan, andra anslöt efter avslutningen på Götaplatsen alldeles i närheten av Hvitfeldtska gymnasiet.

Demonstrationen var uppdelad i tre delar: En sektion samlad av ett antiimperialistisk nätverk med flera vänsterorganisationer, en internationell sektion och en freds- och miljösektion. Talare var bl.a. Yvonne Ruwaida, Miljöpartiet, Kate Hampton, Friends of the Earth, Storbritannien, America Véra-Zavala, Attac, Vanessa Farrot, Socialist Alternative från USA och Erni Friholt från fredsrörelsen.

Fackliga och sociala rättigheter i Europa

Fritt forum öppnade också på torsdagen med ett stort antal arrangemang. Göteborgsaktionens motkonferens ordnade här ett seminarium med representanter för fackföreningar. Här kritiserade Eric Bezou från Sud-Rail i Frankrike, Joseph 0’Dowd från Syndicalist Solidarity Network och Alexandr Markin från Sibiriska arbetarfederationen privatiseringar. Farbrice Pilleul från CNT i Frankrike och Angel Bosqued från CGT i Spanien varför arbetstidsförkortningen i Frankrike och en avreglerad arbetsmarknad inte löser problemet med arbetslösheten. Frank Slegers från Europamarschnätverket berättade om marscherna mot arbetslöshet som hållits vid varje EU-toppmöte sedan Amsterdam 1997 och om den allians mellan kyrkor och fackföreningar som bildat basen för dessa protester mot social utslagning. Slegers kritiserade det sätt som belgiska politiker använder sig av EU-beslut som de själva varit med för att försämra rättigheterna för arbetslösa. Ett annat seminarium på motkonferensen om EU, USA och den nya världsordningen som skulle ha hållits på Hvitfeldtska gymnasiet fick ställas in.

Resultatet av dagen

Under EU-USA toppmötet slöts ett särskilt avtal som gjorde att svensk vapenindustri fick samma möjligheter som NATO-ländernas att delta i gemensam produktion av vapen.

Folkrörelsernas försök att påverka EU-USA toppmötet politiskt misslyckades. Den fråga som närvarande folkrörelser från tredje världen och även många i Nord sett som viktigast – WTO-frågan fick stor uppmärksamhet på folkrörelsernas miljökonferens men ingen i massmedia och liten i övrigt. Mer dominerande i Bush not welcome demonstrationen blev kritiken mot USA:s krig.

Polisens ingripande mot Hvitfeldtska gymnasiet kom att både av demonstrationsnätverk och högsta domstolen ses som utlösare av kravaller. Polisen påståenden om att det fanns vapen på skolan blev aldrig bekräftade efter att polisen tagit kontroll över byggnaderna. Där fanns varken molotovcocktails eller några andra vapen i vedertagen bemärkelse, men skolgården var belagd med gatsten som kom till användning mot polisen under ingripandet.

Ur folkrörelsernas synvinkel föreföll polisens ingripande som kontraproduktivt även ur polisens synvinkel på så sätt att det skapade mer oordning som skadade möjligheterna att främja ordning i st f kaos. Seminarier och möten fick ställas in och möjligheterna att diskutera och föra ut gemensamma politiska ståndpunkter försvårades. Praktiska problem med att få fram mat till hundratals personer inspärrade av polis i bussar och ordna ny inkvartering och möteslokaler tog överhanden för folkrörelserna.

Fredagen 15 juni

Inträngningsaktion

Protesterna mot EU-toppmötet inleddes på morgonen när ett tiotal personer från Göteborgs ickevåldsnätverk påbörjade en inträngningsaktion vid Mässan. De klättrade över ett första stängsel men hindrades sedan av polis. Under fredliga former hjälper sedan polisen ickevåldsaktivisterna att klättra tillbaka.

European Futures Congress VII

För de 200 deltagarna på Europeiska framtidskongressen - European Futures Congress VII, råder kaos in i det sista. Kongressen skulle ha startat på Hvitfeldtska gymnasiet klockan 9 och först i sista stund innan den ska öppna kan nya lokaler skaffas på Schillerska gymnasiet dit också Göteborgsaktionen kunde flytta flera av sina arrangemang. Hälften av deltagarna är från ansökarländer i Östeuropa varav flera unga studenter som skulle ha bott på Hvitfeldtska. Till slut kunde kongressen starta med temat EU:s östutvidgning även om många inte hittar fram.

EU-toppmötet

Utan problem kunde EU-toppmötet börja efter att delegaterna anlänt kl 9. En middag på trädgårdsföreningen ställdes in efter att polisen ansett att hotbilden var för stor mot denna programpunkt. Några delegater fick också problem med att komma fram till sina hotell under de oroligheter som följde.

Händelserna kring Avenyn

Kravallerna på Avenyn är troligen de mest kända under Göteborgskravallerna.

Protestmöte

Göteborgsaktionen ordnade ett protestmöte på Götaplatsen klockan 9 som samlade 3 000 deltagare. Bland annat kritiserades EU:s militarisering, Schengenavtalet och EU:s jordbrukspolitik.

Antikapitalistmarschen

direkt efter protestmötet startade Antikapitalistmarschen klockan 10.30. Den gick från Götaplatsen ner längs Berzeliigatan i riktning mot Mässan. Arrangörer var Rättvisepartiet Socialisterna, Internasjonale Sosialister från Norge, Elevkampanjen och Göteborgs Ickevåldsnätverk. Demonstrationsledningen hade i dialog med Hans Lippens som hade befäl på fältet över insatsen gjort upp om hur det skulle gå till. Arrangörerna hade sökt tillstånd vilket de inte fått men hade fortlöpande kontakt med polisen. Att demonstrationen inte hade tillstånd var för många deltagare en hemlighet. Demonstrationen skulle gå fram till Södra vägen där en poliskedja och några enstaka polisbilar markerade var demonstranterna skulle stanna. Där skulle de stå tjugo minuter och framföra slagord och sedan gå därifrån.

Ungefär 2 000 deltog i demonstrationen. Deltagandet i tåget var blandat. Efter tillslaget mot Hvitfeldtska gymnasiet hade både Vita overallerna och svarta blocket ställt in sina aktioner. 200 svartklädda demonstranter deltog i mitten av demonstrationen.

Demonstrationen började som planerat och arrangörerna betonade i megafon betydelsen av ickevåld. På väg ner längs Berzeliigatan kom order från polisledningen att vid behov gripa in mot den svartklädda gruppen i tåget till chefen för kravallpolis på plats. Framme vid poliskedjan stannade tåget som man gjort upp med polisen och ropade slagord. Bakom poliskedjan långt in på sidogatan fanns containrar uppställda mer än två kvarter framför Mässan.

Efter mer än tio minuter strax före att demonstrationen skulle avslutas enligt uppgörelsen med polisen fullföljs ordern att ingripa av en hundpatrull med 20 poliser som enligt dem ska avskilja det så kallade Svarta blocket. Ingen order ges om skingring. En stor lucka uppstår snabbt i tåget där hundpatrullen går fram mellan täten av tåget och en grupp med svartklädda deltagare. Flera hundar börjar bita demonstranter, varandra och poliser medan polisen röjer med batongerna. Demonstranterna pressas tillbaka mot Avenyn och följs av polishästar. Det dröjer innan en enstaka flaska kastas mot polisen. Därefter uppstår omfattande konfrontationer mellan polis och demonstranter. En poliskedja bildas mellan de fredliga demonstranterna och de militanta som får ritt spelrum längs med hela Avenyn. Där de slog sönder skyltfönster och delvis förstörde vissa butiker, brände caféstolar mm under intensiv mediabevakning. Polisen ingrep inte då man enligt uppgift fått rapporter om att andra demonstranter skulle försöka frita omhändertagna demonstranter från en närliggande polisstation.

Flera vittnen säger att de sett civilpoliser klädda som demonstranter fått passera genom poliskedjan. Det var dessa som krossade de första rutorna på Avenyn. Detta var glas på en busskur, i övrigt lämnades kollektivtraffikens egendom ifred. Inte heller Stadsbiblioteket eller hälsokostaffären blev förstörda.

Politikers och massmedias ingripande

Samtidigt med kravallerna hålls ett ordinarie möte mellan demonstrationsledningarna, kommunen och polisen. Göran Johansson, medlem i socialdemokratiska partistyrelsen och inflytelserik kommunordförande i Göteborg föreslog att alla gemensamt skulle ta avstånd från våldsverkarna. Detta accepterades inte eftersom det skulle lägga hela orsaken till våldet utanför polisens ansvar. Istället enades samtliga om att ta avstånd från våld. Mötet fattade också beslut om att genomföra de planerade demonstrationerna som beslutat. Även massmedia började ändra sin hållning från att ha ifrågasatt bägge parter i de konfrontationer som uppstått efter inringningen av Hvitfeldtska gymnasiet. I TV-nyheterna klockan 13 från SVT ändrades ordningsföljden både i klippningen av bilderna från hur kravallerna startat och nyhetsuppläsarens berättelse om händelsen. Det första våldet när polishundarna bet demonstranter visades efter bilder av motreaktion när flaskor kastades mot polisen. Efter detta dominerades massmedia av att framställa det som att våldet på fredagen startades av oprovocerade demonstranter och att polisen reagerade i självförsvar.

Fritt Forum och Viktoriabron

Polisen jagade demonstranter allt längre bort från Mässan och Avenyn och nådde till slut fram till Pustervikskajen tio kvarter bort där Fritt forum pågick. Här trängde kravallpolisen in i entréområdet och slog ner deltagare. Panik började bryta ut med tusentals på plats. Samtidigt ringade polisen in ett hundratal personer på Viktoriabron strax intill. Hans Abrahamsson från Attac lyckades upprätta en medling med polisledningen och polisen slutade tränga in på Fritt forum medan de 124 personer som ringats in på Viktoriabron satte sig ner och började sjunga fredssånger medan andra hoppade ner i vattnet för att komma undan. På båda sidor om vallgraven samlades hundratals demonstrater till stöd för de på bron. De forslades sedan bort i bussar klockan 14 av polisen. Vittnen hävdade att personerna som blivit omhändertagna av polisen inte hade något att göra med kravallerna utan var tillfälliga förbipasserande eller deltagare på väg till fritt forum. Polisen medgav senare att de inte visste om det var 100 eller 25 som deltagit i kravaller och alla släpptes senare.

Seminarier och konfrontativ dialog med EU-politiker

Programmet kunde fortsätta på Fritt forum där bl.a. Göteborgsaktionen kunde genomföra ett seminarium tillsammans med Kvinnor för fred om EU:s militarisering. På seminariet talade Ricardo Navarro, ordförande för Friends of the Earth International om polis och militär ingriper för att återställa ordningen när lokalbefolkning söker värna sina miljöintressen och hur 400 indianer i Guatemala som protesterade mot ett dammbygge dödats av armén. Normunds Grosins från Lettland kritiserade upprustningen i sitt hemland och den militarisering som följer av EU och NATO medlemskapet. Todor Kondatov från Bulgarien förespråkade ett block av neutrala länder, David Korten från USA om den militarisering som är förutsättningen för storföretagens globalisering och Jörgen Johansen om det nya vapnet i krig som kombinerar bombning av infrastruktur med ekonomiska sanktioner och som i Irak lett till över 1,3 miljoner döda. Jan Öberg från Transnationella stiftelsen för fred och framtidsforskning avslutade med att kritisera den pågående militariseringen av EU som inför folkomröstningen om svensk medlemskap påstods aldrig skulle inträffa. Ett gemensamt uttalande antogs som värnade om svensk neutralitet och sa nej till EU:s militarisering och NATO.

Nätverket Göteborg 2001 ordnade också ett seminarium under fredagen som handlade om EMU, Schengen, Nicetraktaten, militariseringen av EU och om EU:s framtid. Ett uttalande formulerades riktat mot Europeiska rådet att respektera det irländska folkets nej till godkännande av Nicetraktatet. ”Vi upprörs över det förakt för demokratiska värden som EU:s utrikesministrar visat då de samfällt förklarat att förslaget till fördrag ska drivas igenom utan förändringar. En ändring av EU:s fördrag kräver enhällighet och godkännande av alla länder i enlighet med deras demokratiska system. Irlands väljare röstade nej till Nice-fördraget. Om demokratiska spelregler följs, så har därmed fördraget fallit.” Uttalandet antogs på demonstrationen på kvällen.

På en scen framför en storbildsvideo på Fritt Forum deltog företrädare för Jordens Vänner i Sverige, Europa och Världen, skuldnätverk i Syd, demonstrationsnätverk från Bryssel organiserat inför nästa EU-toppmöte och Attac på Fritt forum. Från Mässan deltog EU-kommissionärer och politiker på EU-toppmötet. Den var en del av de ansträngningar som Attac och regeringen gjort för att öppna EU-toppmötet för debatt mellan kritiker och politiker.

Nej till svenskt medlemskap i EU och EMU

När samlingen skedde inför Nej till EU demonstrationen som skulle avtåga kl 18 från Järntorget mot Götaplatsen anfölls den norska delegationen av högerextremister. 30 personer anföll med tillhyggen och slog demonstranter blodiga. Den välorganiserade delegationen sökte omedelbart kontakt med polisen som de fått löfte om i förväg skulle skydda dem vid behov. Någon hjälp fanns dock inte tillgänglig förutom från svenska demonstrationsvakter från vänsterorganisationer och norska demonstrationsvakter jagade högerextremisterna på flykten och hindrade de mest uppretade norska demonstranterna att ta till hårdare motåtgärder mot de som anfallit demonstrationståget.

Resten av demonstrationen förlöpte utan konfrontationer, men stämningen var ibland hätsk. Enligt polisen och arrangörerna deltog 20 000. Vid avslutningen på Götaplatsen kritiserade talare EU från demokratiska, fackliga, freds- och andra perspektiv. Sören Wibe kritiserade att Sverige binds upp för en ren högerpolitik genom EU-medlemskapet och menade att EU är en elitstyrd stormakt. Anton Flink från Transportarbetarförbundet manade till klasskamp. EU-parlamentarikern Per Gahrton valde att kritisera både demonstranter och polis för det våld som uppstått. Partiordföranden för Vänsterpartiet Gudrun Schyman fördömde ”huliganer” som tidigare krossat skyltfönstren på Avenyn framför henne och nämnde inte polisens roll.

Reclaim the Streets

Klockan 8 inleddes Reclaim the Streets festen i Vasaparken. Tidigare fanns planer på att hålla festen på Avenyn nära Trädgårdsföreningen där EU-delegaterna skulle äta middag. Denna middag ställdes dock in och Reclaim the streets festen kom att hållas i Vasaparken. En pick-up med musikanläggning spelade hip-hop, rap och reggae och de flesta började dansa. Något polistillstånd fanns inte för festen. Huliganer, flera med nynazistiska kopplingar, angrep samlingen men blev bortjagade av Reclaim the city-deltagarna. Huliganerna sökte skydd bakom polisen som strax efter halv nio hade inringat festen. Ingen annan fick passera poliskedjan, vilket gjorde många demonstranter mycket upprörda.

Polisernas bedömning på plats var att samlingen i övrigt var lugn. Trots detta beslutade polisledningen att avbryta den. Bråk utbröt mellan poliser och demonstranter därefter eskalerade situationen och de kravaller utbröt som blev de mest våldsamma under hela toppmötet. TV-programmet Uppdrag Granskning tog upp flera fall av påstått övervåld från poliser mot demonstranter i samband med händelserna. Flera demonstranter skadades av polisens batonger. Under en del av bråken som följde skadades också bland annat en polis då han träffades i huvudet av en gatsten. Han låg skadad på Vasagatan och omhändertogs av sina kollegor i väntan på ambulans och sjukvårdspersonal. I den trängda situationen avlossade polisen flera varningsskott varpå demonstranterna flydde. Ett av skotten var riktat rakt mot folkmassan och träffade en stolpe i huvudhöjd, endast en halvmeter från en journalist. Det var första gången sedan Ådalshändelserna 1931 som skott avfyrades mot demonstranter i Sverige.

En kort stund efter varningsskotten återvände dock Hannes Westberg till Vasagatan. Westberg som var ensam kastade gatstenar som inte nådde fram mot en grupp poliser. Utan varningsskott sköts Westberg och träffades framifrån i högra sidan. Han fördes till sjukhus med livshotande blödning, men överlevde. Hans lever trasades sönder, hans ena njure är borta liksom mjälten, pulsådern är lagad med ett rör av gore-tex. Bakom poliskedjan låg en skadad polis, Hannes Westberg blev därför först åtalad för mordförsök, men eftersom de stenar han kastat inte kom i närheten dömdes han istället till våldsamt upplopp. Samma dag som rättegången började lades förundersökningen ned mot de två poliser som skjutit. De ansågs ha handlat i nödvärn. Två andra personer skadades lindrigt under skottlossningen av vad som troligen var rikoschetter.

Först när polisen drog sig undan vid elvatiden blev det lugnt. Det motkonferensprogram som skulle ha hållits först på Hvitfeldtska och sedan på Schillerska gymnasiet strax intill Vasaplatsen där skotten föll om EU:s polissamarbete och flyktingpolitik fick ställas in på grund av oroligheterna.

Lördagen 16 juni

Politiskt ingripande och förhandlingar

Natten mellan fredag och lördag var situationen spänd med en demonstrant som svävade mellan liv och död på sjukhuset och många andra demonstranter och poliser skadade.

Inför lördagen började riksdagspartierna ingripa i skeendet. I TV-nyheterna på kvällen kom inte företrädare för demonstrationsnätverken till tals utan istället vänsterpartiets ledare Gudrun Schyman. Hon hävdade att demonstrationsnätverken tagit avstånd från de som deltagit i kravaller istället för som sant var våldet oavsett vem som utövat det. Hon deltog också i mytbildningen om att hotet kom utifrån ”det är tragisk att se hur små grupper som tar sig in i landet kan splittra och göra så väldigt stor skada.” Miljöpartiets språkrör anslöt sig snart till ett liknande språkbruk även om man inte lika tydligt förlade hela skulden till demonstrantsidan. Därmed hade demonstranterna förlorat allt parlamentariskt stöd och polisens version av händelseförloppet var sanktionerat från alla riksdagspartier. Moderaternas partiledare Bo Lundgren sa att ”ansvaret vilar tungt på dem som tidigare bagatelliserat vänsterextremismen och idealiserat gatans parlament.”

De utländska politikerna fyllde på med sina kommentarer. Wim Kok, Nederländernas premiärminister, betecknade de stenkastande demonstranterna som ”organiserade kriminella”. Storbritanniens premiärminister Tony Blair sa att ”det är i själva verket som en resande anarkistcirkus som reser från toppmöte till toppmöte med enda syftet att åstadkomma så mycket förödelse som möjligt.”

Strax efter midnatt kunde skiftet i partipolitikernas syn få fullt uttryck genom regeringens företrädare. Mitt på dagen hade justitieminister Thomas Bodström intervjuats i TV om oroligheterna i Göteborg när han befann sig på annan ort. Då sa han att ”Man ska vara oerhört försiktig med att komma med några slags utvärderingar innan man vet exakt vad som hänt , men det är jättetråkigt.”

Efter skotten på Vasaplatsen har Bodström helt ändrat syn: ”Jag vill å regeringens vägnar kraftigt fördöma de personer som, jag kan bedöma i alla fall, inte är här i något som helst politiskt syfte. Utan det här är fråga om demonstranter, det här är fråga om ligister som är här för att bråka, för att förstöra och för att slåss. Det är poliser som blivit skadade, det är oskyldiga människor som blivit skadade, Det har varit en omfattande förstörelse av Göteborg och i förlängningen är det här förstås också ett angrepp på demokratin.” Statsminister Göran Persson tog också till orda: ”Det här är kriminella element, det är människor som bara har ett syfte, det är att förstöra.”

Spänningen steg under natten. På Schillerska gymnasiet hade 600 demonstranter samlats för att diskutera situationen. Man kom fram till att kräva insatschefen Jaldungs avgång. Göteborgsaktionen och Attac diskuterade olika möjligheter att avlysa eller genomföra den internationella demonstrationen på lördagen och kom fram till att föreslå en annan demonstrationsväg. Dessutom beslutades att en person i hemlighet kunde fastställa en ny ordningsföljd för blocken i demonstrationen för att förhindra eventuella provokationer från polisens sida. Polisen hade också kommit fram till att föreslå ny demonstrationsväg. På ett gemensamt möte på lördag morgon bestämdes om en ny väg från Slottskogen, förbi Järntorget och tillbaks till Slottskogen.

Polisens hotbild hade nu vuxit betydligt. Militanta aktivister förväntades fortsätta försöka ”agera fullt ut”. Risken påstod finnas för inträngningsförsök på Mässan, förstärkning av militanta aktivister kunde medföra att skjutvapen användes mot polis.

För ett annorlunda Europa

Klockan elva startade den internationella demonstrationen för ett annorlunda Europa med en turkos färgrann banderoll i täten, orange ballonger och kravet Gör inte offentlig sektor och miljö till handelsvara främst i tåget. Inga oroligheter uppstod men 12.30 gav polisledningen order om att demonstrationen skulle splittras och det svarta blocket ringas in. Eftersom ordningsföljden för blocken ändrats i hemlighet kom polisingripandet för sent samtidigt som många demonstrationsvakter kunde ingripa och hindra provokationen. De fick hjälp av att underlydande polis vägrade fullfölja ordern då de var rädda för att få stryk. Allt våld undveks. Tåget kunde fortsätta och förblev det mest fredliga av alla stora demonstrationer under toppmötet.

Huvudtalare vid det avslutande mötet i Slottskogen var representanter från Jordens Vänner Malaysia, Third World Network, Folkebevægelsen mod EU - Danmark, ordförande för Fältbiologerna. Talade gjorde också Maja Jönsson och Andreas Bergegård från Syndikalisterna och Lars Jonson, vice ordförande för Norsk Transportarbejderforbund.

Internationell solidaritet

Göteborgsaktionen möte för de 35 deltagarna från tredje världens folkrörelser under toppmötet fick ställas in i det kaos som rådde. Motkonferensens seminarium om internationell solidaritet kunde dock genomföras trots svåra omständigheter i samband med ytterligare polisingripanden på Järntorget alldeles i närheten av Fritt Forum som tvingade arrangörerna att ägna sig åt medling. Asbjørn Wahl från Aksjon for velferdstaten i Norge talade om vikten av att samarbeta med folkrörelser i Syd mot samma fiende, Carina Carlström från Syndikalisterna om hur klädföretagen gör vinster på dåliga arbetsförhållanden i Syd och vikten av att stödja facklig organisering och Lea Launokari från Kvinnor för fred i Finland om hur Finlands utvecklingsbistånd minskat när Finland blev medlem i EU. Andra talare var Paul Mazé från Attac Frankrike och Elisabeth Dahlborg som företrädde samernas syn på solidaritet.

Protest mot polisvåldet

Klockan 18 efter att EU-toppmötet slutat samlades ungefär 500 personer på Järntorget i en spontan protest mot polisvåldet. Manifestationen utannonserades dock bland annat av TV4 två gånger i samma inslag under dagen. Företrädare för Göteborgsaktionen och Attac sökte få deltagarna att gå till det närliggande Fritt forum för att undvika problem. 800 kravallpoliser kom snabbt på plats och inledde en långvarig inringning av demonstranterna. En mur av sköldar omgärdade demonstranterna. Till en början var stämningen betryckt men med hjälp av megafon, dialog med polisen och skanderande samt allsång blev stämningen allt bättre trots att polisen bar iväg flera av demonstranterna till bussar. När aktionen drog ut på tiden begärde insatschefen på plats besked från polisledningen om vilken lag som motiverade ett fortsatt polisingripande. Något sådant kom inte varpå insatschefen på eget initiativ upphävde inringningen av de kvarvarande demonstranterna efter fyra timmar. Flera poliser hade då redan lämnat platsen i protest mot deras långa arbetstider.

Händelserna kring Schillerska

Samtidigt med inringningen av demonstranter mot polisvåld pågick på Järntorget inleddes ett ingripande mot Schillerska gymnasiet. Hit hade den internationella motkonferensen, matbespisningen och informationscentralen flyttat efter stängningen av Hvitfeldtska gymnasiet. Vid tiotiden inledde Nationella insatsstyrkan som används för terroristbekämpning en operation och förde ut alla från skolan för att lägga dem på skolgården. Där fick de ligga i en timme eller mer utan att röra sig med ansiktet i asfalten. Eftersom många hade gått och laggt sig hade de bara de kläder de sov i på sig. Utlänningar skildes från svenskar och fick utstå en extra hård behandling. Alla frihetsberövades och fördes bort till förvaring. Därefter höll polisen skolan och lät inte de övriga boende återvända under natten. Skälet till operationen angavs vara hemliga upplysningar om att en blond tysk pistolbeväpnad terrorist befann sig på skolan.

Polisen kunde konstatera att någon tysk terrorist inte fanns i skolans lokaler och misstänkte inte heller i övrigt någon för något brott.

• 78 personer befann sig på skolan i samband med husrannsakan.
• 7 av dessa var av utländsk nationalitet. De blev omhändertagna och utvisade.

Flera av de tillresta demonstranterna har, då bland annat Justitiekanslern och Rikspolisstyrelsen ansåg att frihetsberövandet inte var lagligt, senare fått 2000 kronor i ersättning för den skada de åsamkats. De drabbade personerna hade dock sökt upp till runt 10 000 kronor i skadestånd för bland annat sveda och värk och ersättning för förstörd utrustning.

Söndag 17 juni

På söndagen fortsatte svårigheterna att hitta lokaler för Göteborgsaktionens motkonferens som nu förlorat också Schillerska gymnasiet där söndagens möten skulle hållas. Till slut hölls det på Världshuset om att utmana storföretagen med Adam Ma’anit från Corporate Europe Observatory som en av talarna. Slutdiskussionen på motkonferensen där tanken var att diskutera framtida strategier för folkrörelser samarbete kom att präglas av problemen med polisingripanden och demonstranters stenkastning. På Världshuset höll också Attac en internationella endagskonferens.

Efterspel

EU-toppmötet tog inget större avgörande beslut i frågan om östutvidgningen som den svenska regeringen hoppats. Det blev ett toppmöte bland andra som i vanlig ordning fattade beslut. Däremot blev händelserna runt toppmötet och de efterföljande rättsprocesserna unika. Kravaller hade förekommit tidigare men i mindre omfattning vid EU-toppmöten. Men för första gången använde polisen skjutvapen mot demonstranter vid ett toppmöte och för första gången stormades folkrörelsernas gemensamma lokal för konferenser, information och inkvartering.

Göran Persson redogjorde för sin syn direkt efter toppmötet: ”Det sköts några skarpa skott i Göteborg. Om man jämför med kravaller man sett på andra ställen runtom i världen av samma typ, så kan jag inte påstå att Göteborg gått längre. Tvärtom, jag tror att den svenska polisen, med de metoder de använt, har klarat sitt jobb på fullt ut samma sätt som andra, kanske bättre rent utav. Men det är en motståndare som successivt blivit allt mer aggressiv, allt mer militört organiserad, allt bättre beväpnad. Och det är den sprialen som nu sitter i. Jag känner igen tendensen från fyrtiotalet, trettiotalet: det är alltså uniformerade våldsverkare som syftar till att skrämma vanliga människor och stoppa en demokratisk process.” Här syftar han alltså inte till de händelser som utspelar sig i hans favoritfilm, Ådalen 31.

Folkrörelserna

I sakfrågorna har demonstrationsnätverkens folkrörelser nått framgång i och med folkomröstningen om svenskt medlemskap i EMU som med klar majoritet sade nej. Folkopinionen mot medlemskap i EU påverkades dock negativt ur Nätverket Göteborg 2001:s synvinkel och blev efter Göteborgshändelserna mer positivt inställda till EU. När det gäller kampen mot militariseringen blev protesterna mot Irakkriget samlande där det antiimperialistiska nätverk som bildades inför Bush not welcome demonstrationen blev en av de ledande krafterna. För kamp mot nyliberal handels- och privatiseringspolitik och i flyktingfrågan tog det längre tid men 2005 kunde kampanjen för Flyktingamnesti och Nätverket gemensam välfärd samla många rörelser på nytt.

Allmänt ledde Göteborgshändelserna först till en omfattande splittring mellan och inom olika rörelser. Det har också har funnits en motsatt tendens till att fortsätta en breddad samverkan genom initiativ som Socialistiska forum och Sociala forum riktade mot nyliberalismen där inte bara de flesta organisationer som deltog i nätverken under EU-toppmötet deltagit från AFA till KPML(r) och Attac men också organisationer som Socialdemokraterna, LO-distrikt och Amnesty. Men försök har också förekommit att utesluta KPML(r) och Syndikalisterna från att vara med i Socialistiskt forum.

Motsättningen mellan partier och folkrörelser ökade. Vänsterpartiet, Ung vänster, KPML(r) och RKU gick ur Nätverket mot rasism i protest mot att övriga rörelseorganisationer inte ville utesluta AFA. Splittring uppstod också inom den redan brokiga AFA-rörelsen mellan de som förordat samarbete med folkrörelser och de som önskade enbart militanta aktioner. Nya småorganisationer uppstod också som förordade mer militant kamp mot nazister eller radikaliserades och har utfört sabotage riktat mot Rysslands förtryck av Tjetjenien.

Granskning

Göteborgshändelserna har lett till en omfattande granskning från olika håll. En från staten och massmedia oberoende granskning har skett från folkrörelsers sida, många av dessa resultat redovisades på Folkrörelsestudiegruppens och Demokratinätets seminarium i Göteborg 2002 där också många poliser, akademiker och regeringskansliet deltog.

Regeringen tillsatte Göteborgskommitten med Ingvar Carlsson som ordförande. Kommitten genomförde ett omfattande arbete med intervjuer varav en del är redovisat i betänkandet Göteborg 2001, SOU 2002:122. Betänkandet jämför med händelserna vid toppmötena i Seattle, Prag, Nice och Malmö. Synen är att protesterna i Göteborg inte enbart kan ses som ordningsfrågor som ska hanteras av polisen – ”de bakomliggande orsakerna visar att det framförallt handlar om frågor som bara kan lösas politiskt inom de demokratiska strukturerna.” Betänkandet pekar på att nya rörelser präglas av mångfald, icke-hierarkiska nätverk, avsaknad av vision om den stora samhällslösningen, engagemang i konkreta orättvisor i världen samt växande medieberoende. De är viktigt att få en fungerande dialog till stånd men ”Detta försvåras ytterligare av de assymetriska maktförhållanden mellan å ena sidan politiska och ekonomiska makthavare och å andra sidan de kritiska rörelserna.”

Slutsatsen blir: ”Vi vill understryka vikten av öppenhet och transparens i de demokratiska processerna. Sveriges regering försökte vid EU-toppmötet i Göteborg, på initiativ av demonstratiuonsarrangörerna, att bryta traditionen av slutenhet vid den sortens möten. Detta var ett viktigt steg i en önskvärd utveckling. Sverige bör i internationella sammanhang fortsätta verka för ökad öppenhet vid framtida möten.” När det gäller polisinsatserna är betänkandet på flera punkter kritisk mot polisen och fick den allmänna debatten att ta en annan vändning än den som länge dominerade efter toppmötet. Betänkandet är också kritiskt mot demonstranterna och förordar maskeringsförbud.

Därutöver har ett stort antal rapporter och böcker givits ut om händelserna.

Övriga incidenter och rapporter

Göteborgskravallerna bestod också av många andra händelser. En händelse som har fått viss uppmärksamhet var bilder på poliser som kastat tillbaka gatsten mot demonstranterna. Det finns också vittnesmål om att polisen skulle ha gripit flera personer på stan utan något samband med någon direkt händelse. Det har också kommit fram av varandra oberoende vittnesmål om civilpoliser som skulle ha kastat sten på Avenyn, samt filmmaterial som visar uniformerade poliser som kastar tillbaka sten mot demonstranterna. Polisen har enligt Göteborgskommittén medgett att man hade maskerade infiltratörer som "bar sten" på Avenyn.

Siffror

• Skadade demonstranter: 90
• Skadade poliser: 53
• Antal frihetsberövanden: 1115
• Antal dömda: 64

Media

Medias rapportering av Göteborgskravallerna har fått kritik från många håll. Under kravallerna menade företrädare för de många fredliga demonstrationerna att media svartmålade demonstranterna, och att media över lag varit negativa till demonstranternaoch bara rapporterat om kravallerna. Att så är fallet beror troligtvis på att våldsamma demonstrationer har större nyhetsvärde än fredliga, och att polisen är en mer etablerad kontakt för media än enskilda organisationer. Nyhetsrapporteringen här fick kritik för att ha bortsett från polisvåld och polisprovokationer.

Efter hand kom det mer program och reportage som var kritiska till polisens hantering av händelserna. Ett program från Mediemagasinet visade bland annat att flera medier ljugit om skottlossningen på Vasaplatsen till polisens fördel. SVT:s samhällsprogram Uppdrag Granskning kom senare med en serie program där man skarpt kritiserade polisens agerande i och med EU-toppmötet i Göteborg. Dessa program, och framför allt intervjuer med Hannes Westberg, fick mycket kritik för att ha tagit demonstranternas perspektiv och för att släta över attacker mot enskilda poliser, att föra ut demonstranternas politiska åsikter oemotsagda, och att uttala sig innan några domstolar undersökt materialet. Uppdrag Granskning kunde dock visa i ett inslag som sändes den 20 november 2001 att polisen manipulerat filmmaterial som användes i rättegången mot Hannes Westberg. I den sekvens som visar skottillfället hade man lagt på ljud från en talkör som inte hördes vid tidpunkten utan som kom från ett senare tillfälle. Den belgiske fotografen Daniel Demoustier bekräftar i programmet att ljudet till de bilder han tog när Hannes Westberg sköts är förvanskat.

Processerna

Se även: Lista över åtal efter Göteborgskravallerna

Den sammanlagda påföljdstiden för de som fällts till ansvar för Göteborgskravallerna är närmare 50 år i fängelse, vilket enligt vänsteraktivisten och författaren Erik Wijk är tio gånger högre än vid tidigare upplopp[1]. En del debattörer ansåg att påföljderna var alltför hårda och i vissa fall talades det om rättsövergrepp. Det är också möjligt att se påföljdernas stränghet som en indikation på hur allvarliga kravallerna var. Några menar att de dömda fick jämförelsevis lindringa sträff om man jämför med med de som utdömts för liknande brott utförda av exempelvis fotbollshuliganer. Samtliga straff var i straffskalans nedre del och ingen åtalades för grövre brott som dråpförsök eller försök till grov misshandel vilket enligt vissa skulle ha blivit fallet om gatstenar kastats utan politska motiv. De personer, som åtalades i andra länder för medverkan i Göteborgskravallerna fick påtagligt lindrigare domar eller friades.

Inga poliser dömdes trots stort antal anmälningar från åtalade och andra demonstranter, som ansåg sig ha blivit utsatta för antingen polisvåld eller olaga frihetsberövande. Justitieombudsmannen (JO) beslöt senare att åtala polischefen Håkan Jaldung för olaga frihetsberövande i samband med insatsen mot Hvidtfeldtska gymnasiet. Jaldung friades från ansvar i hovrätten för de fall av olaga frihetsberövande som inspärrningen av Hvitfeldtska innebar i och med att ordergången bedömdes ha varit oklar mellan central ledning och respektive insatschef under kravalldagarna. JO avstod från att överklaga med hänvisning till en begäran till regeringen om översyn av den berörda paragrafen 23 i polislagen. Denna översyn har ej skett (juni 07).

Den så kallade sambandscentralen

Ett av de mest uppmärksammade fallen rör sig kring den så kallade sambandscentralen. Detta är rättens benämning. Ett annat begrepp som används av bl.a. journalisten Erik Wijk är "informationscentralen". Nationella Insatsstyrkan stormade klockan 01.46, den 15:e juni. Ifrån sambandscentralen hade aktivister skickat ut SMS som till exempel uppmanat personer att ta sig till Hvitfeldtska gymnasiet vid tiden för polisens inringning. Detta bedömdes av domstolarna som uppvigling, och de åtalade dömdes till fängelse i mellan tre och fyra år; sedermera sänkt av hovrätten och högsta domstolen till mellan 4 månader och 1 år sex månader. Fallen blev medialt uppmärksammade på grund av att åklagaren påstods använda cirkelargument: aktivister anklagades för att ha haft kontakt med den "kriminella" sambandscentralen, medan personerna i sambandscentralen anklagades för att ha haft kontakt med "brottslingar" utanför.

Försvaret hävdade under rättegången i Högsta domstolen att det är vanligt att man under demonstrationer upprättar informationscentraler som har till syfte att kartlägga personer eller organisationer som kan försvåra demonstrationens genomförande. Denna invändning underkändes av domstolen som menar att centralen var ensidigt inriktad på polisen eftersom inga uppgifter om nazister eller andra som skulle kunna vilja störa demonstrationerna återfanns i de beslagtagna datorerna. Högsta domstolens dom i målet utgör numera praxis i liknande fall.

Justitiekanslerns beslut angående händelserna vid Järntorget

I oktober 2006 beslutade Justitiekanslern (JK) att frihetsberövandet vid Järntorget lördagen den 16 juni 2001 var felaktigt och inte hade stöd av 13§ i Polislagen. Kanslern beslutade också att betala ut 1000 kronor i skadestånd för lidande och kränkning till den kvinna som anmält händelsen.

Källor

- Dagarna som skakade Sverige, Dan Josefsson, http://www.josefsson.net/arkiv/dj_fq_gbg2001.html i Välkommen till dramafabriken: en avslöjande granskning av nyhetsindustrin, Ordfront, 2002.

- "Demoniseringen av solidaritet" av Hans Abrahamsson och America Zavala, nr 8/01 Le Monde Diplomatique, nordiska utgåvan.

- En analys av Göteborgskommitténs betänkande Göteborg 2001 (SOU 2002:122), Gunilla Guvå, FOG-rapport, nr 54, 2005. http://www.ibv.liu.se/content/1/c6/04/15/76/fograpp54.pdf

- Granskning av EU-kritiken, Marika Ehrenkrona, Timbro 2001

- EU-motståndet: Vad? Varför? Vilka?, Klas Corbelius, 2001.

- Gatans politik: Ur mediernas, polisernas och demonstranternas perspektiv, Red. Jörgen Lundälv och Marianne Liliequist, Meyers, 2002.

- Gatupolitikens lagar, Federativs, 2006, http://federativsforlag.se/gatupolitik.pdf

- Globaliseringen och dess kritiker: Göteborgshändelserna i ett globalt perspektiv, Hans Abrahamsson och Björn Hettne, http://www.zaramis.nu/goteborg/abrahamsson_hettne.pdf

- Göteborg 14. til 17. juni 2001: 15 norske beretninger fra EU toppmøtet. Utgiven med stöd av Fritt Ord och Avdelningen för rättssociologi vid Universitetet i Oslo. Redaktion: Øyvind Brungot Dahl, Kirsti Hyldmo, Berit Kristoffersen, Thomas Mathiesen, Ingrid Sunde Koslung och Asgeir Wølner.

- Göteborg 2001 - en rapport om Göteborgsaktionen 2001 och motkonferensen om miljö, arbete, fred, Schengen och internationell solidaritet, Sammanställd av Louise Pettersson. http://www.folkrorelser.nu/gbg2001/rapporten.html

- Göteborgshändelserna, roman av Jörgen Gassilewski, Bonniers, 2006.

- Göteborgshändelserna - vad hände egentligen och varför?, Anders Svensson, http://www.socialistiskapartiet.se/content.php?article.405

- Göteborgskommitténs betänkande: Göteborg 2001, SOU 2002:222, http://www.regeringen.se/sb/d/108/a/3816

- Göteborgskravallerna - Vad skrevs i pressen? Styrelsen för Psykologiskt försvar http://www.psycdef.se/bibliotek/report_show.asp?FileID=68

- Göteborgskravallerna och processerna, Erik Wijk, Manifest 2002.

- Göteborgsmodellen – konflikthantering genom utvidgad demokrati, Hans Abrahamsson, http://www.zaramis.nu/goteborg/abrahamsson.pdf

- Nyhetsmedierna och Göteborgskravallerna : en fallstudie av ideologi, indoktrinering och social reproduktion i svenska nyhetsmedier,
 Sundell, Jonny och Weine Sundell, Fil. Kand. uppsats, Sociologiska institutionen, Lunds universitet, 2002. http://theses.lub.lu.se/archive/sob//soc/soc02030/SOC02030.pdf

- När världen kom till Göteborg, Hanne Kjöller, Agora 2002.

- Nätverket Göteborg 2001:s utvärdering.

- Rikspolisstyrelsens utvärdering av EU-kommenderingen i Göteborg år 2001, http://www.police.se/mediacache/4347/3473/gbgrapport.PDF

- Orätt - om rättsrötan efter Göteborgshändelserna, Erik Wijk, Ordfront, 2003.

- Toppmötesprotester 1968-2002, Tord Björk, Folkrörelsestudiegruppen. http://www.folkrorelser.nu/gbg2001/toppmotesstatistik.html

- Vad gjorde Göteborg med Sverige? Antologi, red. Masoud Vatankah och Mikael Lövgren, 2002, Ordfront.

- "Vi kommer bara ihåg våldsamheterna", Ulrika Olausson, Styrelsen för psykologiskt försvar. http://www.psycdef.se/reports/doc.asp?FileID=66

- Vid politikens yttersta gräns: Perspektiv på EU-toppmötet i Göteborg 2001, Red. Micael Björk och Abby Peterson, 2002, Symposium.

- Vita overallernas uppgång och fall på temasida om toppmöten och GBG2001, http://www.motkraft.net/index.php?view=file&id=19

Film och video

• Hotet mot demokratin, videofilm av Oskar Sjödin och Jonas Söderqvist, Marionettfilm, 2001.
• Så gör vi i Göteborg, videofilm Indymedia, 2001.
• Tre dagar i Europa - dokumentärprogram TV2 hösten 2001.
• Terrorister - en film om dom dömda, av Stefan Jarl och Lukas Moodysson,

Externa länkar

• officiell hemsida för Sveriges EU-ordförandeskap
• Göteborgsaktionens nyhetsbrev, 50 nummer 2000 - 2002
• Händelserna i kronologisk ordning. (GP)
• Artikelsamling från Aftonbladet
• www.folkrorelser.nu - "Kunskapsbank"
• - Anders Svenssons material, polisrapporter och akademiska uppsatser