Reformism

Reformism, enligt Kämpa Tillsammans! en politisk strömning inom arbetarrörelsen, som har ersatt kampen mot kapitalismen för socialismen med "kamp" för små reformer som inte angriper det borgerliga utsugningssystemets grundvalar. Reformismen har sitt ursprung i revisionismen, som räknar med en avspänning i klassmotsättningarna och ständigt ökat välstånd inom ramen för kapitalismen.

Reformismen uppkom under sista fjärdedelen av 1800-talet. Dess sociala bas är det av kapitalisterna uppköpta toppskiktet inom arbetarklassen, den så kallade arbetararistokratin.

Det var den tyske socialdemokraten Eduard Bernstein som grundlade reformismen och opportunismen inom arbetarrörelsen. Men reformismen är en internationell företeelse. Huvudmålet för reformismen är att rycka bort arbetarna från konsekvent proletär kamp och försona arbetarklassen och borgarklassen ("vi sitter ju ändå i samma båt"). Det viktigaste i reformismen och opportunismen är idén om klassamarbete, om klassintressenas "harmoni".

Reformisterna vill intala arbetarna att det övergång till socialism inte är nödvändigt med en klar kvalitativ förändring av samhället, att det inte är nödvändigt att i grunden omstörta kapitalismen, avskaffa den borgerliga staten och dess våldsorgan och beröva borgarklassen äganderätten till produktionsmedlen. Reformisterna (likaså revisionisterna) predikar kapitalismens fredliga inväxande i socialismen genom parlamentarisk aktivitet, "företagsdemokrati", "medinflytande" etcetera etcetera. En riktning inom reformismen vill att alla det kapitalistiska samhällets brister skall övervinnas men att kapitalismen själv ska bestå. Denna variant av reformismen har övergivit t o m sin önskan om ett framtida socialistiskt samhälle.

Med reformens hjälp kan proletariatet endast uppnå partiella och temporära förbättringar i sitt läge, men inte avskaffa kapitalets herravälde.