Grön anarkism

Grön anarkism, har sin grund i både social- och individuell anarkism och till viss del i anarkafeminismen och ekofeminismen, men är en fristående vidareutveckling med inspiration i djupekologin. Traditionell anarkistisk förtrycksanalys har kombinerats med en radikal biocentrism, kampen för ett ekologiskt hållbart samhälle och ibland en skarp civilisationskritik riktad mot industrisamhället och de ideologier som upprätthåller dess ekonomism, sociala institutionalisering och vetenskapliga utvecklingsparadigm. Pjotr Kropotkin och Elisée Reclus anses vara de första som tangerade inriktningens tankegångar. Den gröna anarkismen kan idag delas in i en teknopositiv och en teknonegativ fåra. Många teknonegativa gröna anarkister är kritiska till socialismens metodologi och materiella analys, som uppfattas som systembevarande. Man kritiserar också ofta hela civilisationen som sådan istället för den klassiska anarkistiska kritiken mot kapitalismen eller förtrycksamverkan. Den teknonegativa rörelsen är närmare kopplad till den klassiska individualanarkismen. De teknopositiva med Murray Bookchin som huvudideolog har en mer traditionell socialanarkistisk grund och Bookchin med flera har kritiserat de teknonegativa som flummiga livsstilister.

Den här texten är huvudsakligen kopierad från Wikipedia i syfte att få en grund att arbeta vidare på.