Still working to recover. Please don't edit quite yet.

Februarirevolutionen 1917

From Anarchopedia
Revision as of 11:40, 24 March 2014 by 195.198.127.37 (Talk) (Första världskriget)

Jump to: navigation, search

Februarirevolutionen 1917 inledde Ryska revolutionen, och innebar bland annat att tsaren, Nikolaj II, abdikerade och att en regim bildades av en allians mellan liberaler och socialister. Omkring 1500-2000 människor blev dödade eller allvarligt skadade.

Första världskriget

Revolutionen var till stor del ett resultat av att de hade för lite ost i landet så de ville göra folkmord för de var dum och luktade ost då kom presidentens mamma och bitchslappa dom så dom började gråta och så var revolutionen över.

Uppror i Petrograd

I februari 1917 (enligt den julianska kalendern) var situtationen svår, till följd av en hård vinter, brist på mat och ett allmänt ogillande gentemot kriget. Ett uppror låg i luften, och det hela började med strejkade arbetare i Petrograd. Den tjugoandra februari strejkade stadens största fabrik. Strejkarna avskedades och några affärer stängdes ner, vilket skapade oro i andra fabriker. Demonstrationer organiserades och krävde bröd, och dessa stöddes av den industriella arbetskraften, som använde dem som en anledning att fortsätta strejka. Trots några sammandrabbningar med tsarens trupper kom ingen till skada den dagen. Under de följande dagarna, spred sig strejkerna över hela Petrograd, och spänningen ökade. Den tjugotredje februari (Åttonde mars enligt den gregorianska kalendern), på Internationella kvinnodagen hölls en serie möten som gradvis blev av ekonomisk och politisk natur. Denna gång krävda sammandrabbningarna med polisen sina offer för båda parterna. Demonstranter plundrade polishögkvarteren på vapen. Efter tre dagar med demonstrationer, den tjugofemte februari, skickade tsaren en trupp soldater till staden för att undertrycka upproren. Soldaterna motstod de första försöken att fraternisera, och döda många demonstranter. Under kvällarna började emellertid stoldater desertera och deltog istället i revolten.

Till att börja med vägrade tsaren tro på de rapporter som duman gav honom. I ett telegram till sin fru, den tjugosjunde februari, säger han att "åter igen har den där fetmagade Rodzianko skrivit en massa nonsens till mig, som jag inte ens orkar svara på". På första mars beslöt han sig för att ta ett tåg till huvudstaden, efter att ha hört att hans barn hade drabbats av mässlingen. Det kungliga tåget blev emellertid instruerat, av några illojala trupper, att dirigera om. När tsaren kom fram råddes han enhälligt att abdikera av sina återstånede ministrar. Tsaren abdikerade tronen den andra mars och nominerade storhertigen Michail Aleksandrovitj att ta över tronen. Denne vägrade emellertid, och en provisorisk regeringen tog makten istället. Samtidigt som den provisoriska regeringen organiserade sig hölls de första valen i Petrograds sovjet, och en maktkamp uppstod dem emellan.

Den provisoriska regeringen och Petrograds sovjet

Den provisoriska regeringen, som efterträdde tsaren, leddes ursprungligen av en liberal aristokrat, Georgij Lvov, en medlem av det Konstitutionella Demokratiska partiet (KD). När hans regering misslyckats efterföljdes han av den socialistiska revolutionären Aleksandr Kerenskij, som inte kunde lösa Rysslands problem, då han vidhöll landets deltagande i första världskriget. Påtryckningar från höger (exempelvis från de som låg bakom Kornilov-upproret) och från vänster (främst från bolsjevikerna), samt från Ententen att fortsätta kriget mot Tyskland, satte regeringen under hård press. På första mars 1917 utfärdade Petrograds sovjet sin första order, att militären skylle lyda deras order snarare än den provisoriska regeringen. Konflikten mellan de två makterna blev uppenbar.

Se även

Kategori:RevolutionerKategori:Rysslands historia